Xenophobia
An unreasonable fear or hatred of foreigners or strangers or of that which is foreign or strange.
Henrik Rylanders utställning Xenophobia på Martin Bryder Gallery består av två serier fotografier och en installation. Utgångspunkten för de två fotografiska verken ”Scenes of ordinary life and crime” och ”Do you want to meet a dark stranger or a strange artist in the dark?” är en kritisk blick på rädslan för det okända och det annorlunda. Vad i samhället framkallar denna rädsla och när övergår den till xenofobi och rasism?
Henrik Rylander arbetar med frågor om makt, information, desinformation och propaganda – maktens apparatur och symbolspråk, opinionsbildning och kollektiv skuld.
Henrik Rylander är forensisk fotograf, konstnär och kompositör.
Född i Malmö 1966, bor och verkar i Göteborg. Sedan utbildningen på Högskolan för Fotografi och Film med examen år 2000 har Rylander ställt ut på bl. a. Borås Konstmuseum, Kristinehamns Konstmuseum, Färgfabriken i Stockholm, Galleri Box, Galleri 54, Sub Bau och 300m3 Artspace i Göteborg, Martin Bryder Gallery i Lund och Cirkulationscentralen i Malmö samt Fake Space i Beijing, Kina. Han är kompositör och soloartist under sitt eget namn samt medlem i banden The Skull Defekts, Saturn and The Sun och Patientkollektivet. Även medgrundare och medlem i Union Carbide Productions.
www.henrikrylander.com
“I utställningen undersöks naturlagar och fysikaliska begrepp genom att, i stället för vetenskapliga instrument, sätta kroppen mot naturfenomenen som mäts, utvärderas, vägs, tolkas och förmedlas som fenomen för människan. Bilderna hänger sig åt en rundgång längs det synestetiska pärlband där syn, hörsel och känsel är uppträdda. […] I flera av bilderna finner man ett utforskande av fysikaliska begrepp; vakuum (Den tomma mängden), absorption (Konstruktion för absorption I+II) eller densitet (Untitled (osmium 1.21g)). Men detta är lika mycket en undersökning av det okända och icke-rationaliserbara som ryms i vårt inre. I motsats till det fysikaliskt åtskilda och separerade som delats upp i våglängder, frekvenser och andra mätbara enheter består vårt inre landskap av ett dunkel, där det är svårare att urskilja saker från varandra. Som en blodvarm, förtätad och oren dimma som inte är möjlig att skingra om man vill utforska den.”
Den stora skillnaden — : Det fanns i alla tider några som gjorde till sitt lif att följa sin genius ; de flesta följde bara sin egen kropp till grafven. Där är ett damm i lifvet, som stjäler lifvet från oss. De bästa människorna ha varit dammets hemlighet på spåren. För dem fanns intet val, för dem ställde sig saken så : vill du icke gå den finaste vägen, skall du gå den dyigaste. För de flesta finns ett tredje, som är lagom fint och lagom snuskigt, hvarken det ena eller det andra. De affärda, i bästa fall, hela saken med ett visst själsfförakt; det är dem ett slags narkotikum. Icke så för undantagsmänniskan. Det är sin egen hemlighetsfulla outforskliga förteget klartalande genius lifcet måste lära henne att känna, om hon icke skall omkomma, bli olyckligare än alla andra. Hvad är “genius”? Uppmärksamhet på sin hemliga instinkt, förlitan på den, mer än på allt hvad andra sagt och säga… Dessa ljus, dessa dofter genom själen äro till sist det reellaste och starkaste i vårt väsen, skörare än spindeltråd, starkare än järn: det som frälsar och håller när allt faller, det allena som gör ett öde skönt och förnuftigt.
jag smeker mitt inre och föder en klump intorkat blod
