Björken ser ut att vara omkring hundra år. Den står med rötterna nedborrade i tjälens stilla hårdhet, grenarna dansar lätt i svag kall vind. Den svartvita kroppen, byggd av jordens tunga mörker och himmelens ljusa lätthet, vilar. Jorden ska mjukna snart och lagrad kraft pressas ut, bli till löv som dricker ljus, äter luft, växer och andas. Lite längre bort står en jämnårig björk, kronorna slingrar sig in i varandra och rötterna följer. Runt de högresta träden växer andra träd, buskar, gräs och blommor, också de vilande i den lilla sluttningen upp mot Karlskoga Bofors skjutfält.
