“I utställningen undersöks naturlagar och fysikaliska begrepp genom att, i stället för vetenskapliga instrument, sätta kroppen mot naturfenomenen som mäts, utvärderas, vägs, tolkas och förmedlas som fenomen för människan. Bilderna hänger sig åt en rundgång längs det synestetiska pärlband där syn, hörsel och känsel är uppträdda. […] I flera av bilderna finner man ett utforskande av fysikaliska begrepp; vakuum (Den tomma mängden), absorption (Konstruktion för absorption I+II) eller densitet (Untitled (osmium 1.21g)). Men detta är lika mycket en undersökning av det okända och icke-rationaliserbara som ryms i vårt inre. I motsats till det fysikaliskt åtskilda och separerade som delats upp i våglängder, frekvenser och andra mätbara enheter består vårt inre landskap av ett dunkel, där det är svårare att urskilja saker från varandra. Som en blodvarm, förtätad och oren dimma som inte är möjlig att skingra om man vill utforska den.”
/ Moa Goysdotter
Vernissage lördag 30 april kl. 13-17
Utställningen pågår till och med lördag 28 maj.
Välkomna!
MARTIN BRYDER GALLERY
Nygatan 12, Lund, Sweden
tors 16-18, lör 13-16
martinbrydergallery.se
Den stora skillnaden — : Det fanns i alla tider några som gjorde till sitt lif att följa sin genius ; de flesta följde bara sin egen kropp till grafven. Där är ett damm i lifvet, som stjäler lifvet från oss. De bästa människorna ha varit dammets hemlighet på spåren. För dem fanns intet val, för dem ställde sig saken så : vill du icke gå den finaste vägen, skall du gå den dyigaste. För de flesta finns ett tredje, som är lagom fint och lagom snuskigt, hvarken det ena eller det andra. De affärda, i bästa fall, hela saken med ett visst själsfförakt; det är dem ett slags narkotikum. Icke så för undantagsmänniskan. Det är sin egen hemlighetsfulla outforskliga förteget klartalande genius lifcet måste lära henne att känna, om hon icke skall omkomma, bli olyckligare än alla andra. Hvad är “genius”? Uppmärksamhet på sin hemliga instinkt, förlitan på den, mer än på allt hvad andra sagt och säga… Dessa ljus, dessa dofter genom själen äro till sist det reellaste och starkaste i vårt väsen, skörare än spindeltråd, starkare än järn: det som frälsar och håller när allt faller, det allena som gör ett öde skönt och förnuftigt.
jag smeker mitt inre och föder en klump intorkat blod
