”Tidens glupande slukhål” var för H P Lovecraft (1937) ”den i grunden mest dramatiska och bistert hemska saken i hela universum” och bar på berättelser som drabbade hans huvudpersoner som en både existentiell och kosmologisk kris. I deras senaste publikation Dead Water (2018) blottlägger Jessika Thörnqvist och Kim Ramberghaug med fotobokens hjälp ett antal liknande faror.
Dead Water – som är andra delen av en trilogi – spinner vidare på de frågor som etablerades i Stasis (2016). Men om Stasis var en suggestiv och utforskande gestaltning av synliga tecken på ögonblickens och tidens gång och materia i upplösning eller förfall så är Dead Water mer direkt, intensiv och performativ till sin natur. Fokus har flyttats från föreställningen om det statiska – stasis – som föremål för varseblivning till dess mobilisering som känsla, en självmotsägande mörk kraft eller dynamik.
Dead Water är en uttrycksfull, starkt förtätad, sinnlig svit. Ögonblickliga fotografiska avvikelser frambringade av ljus och skugga, väder och temperatur har fångats i flyktiga men laddade bilder. Sammantaget skapar de ett överdåd av färg- och stämningsväxlingar i form av spontana fysiska sammanträffanden och intriger, som skiftar från ett uppslag till nästa. Andra bilder har fotograferats av från datorskärmen med mobilen, laddats upp och sedan fotograferats igen. I slutänden leder den digitala men ändå hantverksmässiga vandringen mellan upprepad omfotografering, nedbrytning och återuppbyggnad till nya bilder och nytolkningar.
Båda teknikerna – den perifera men betydelsefulla och sinnliga metoden, och det andra förloppet med avsiktlig informationsförlust – stärker intrycket att Dead Water är resultatet av destillering, som ju är något helt annat än digital mjukvaruredigering. Effekten blir ofta att bilden reduceras till anonymitet, men så att serien av fotografier formar en metonymisk berättelse. Det finns ingen handling, men en samling brottstycken tillkännager dess frånvaro. De fåtaliga människorna i bilderna framstår inte som huvudpersoner utan mer som främlingar, omedvetna och oemottagliga för nyfikenhet.
Dead Water presenterar inte världen som den ser ut – och kanske inte ens världen från våra minnen eller drömmar. Den genomsyras av en Lovecraftinspirerad tidsskräck och hittar luckor i fantasin där företeelser inte längre är ändliga eller avskilda. Men naturens förfall och pånyttfödelse ställs på ett fascinerande sätt mot förvrängning och förlust av digital information, bitröta och fotografiska anomalier. I Dead Water finns ingen skugga ur tiden. Skuggorna är i tiden, och tiden och materian uppenbaras som en enhet.
8 september – 14 oktober 2018 / Martin Bryder Gallery, Lund.
Vernissage lördag 8 september kl 13-17 Välkommen!
